Och då var fönstrena lite piffade. Tittar ut och till och med utsikten känns annorlunda. En annan vy och en annan verklighet återspeglas utanför mitt fönster. Eller så är det bara jag som ser världen på ett annorlunda sätt dag för dag. För relationen till verkligheten förändras. Den är inte bestående. Det går upp för mig idag, en dag som idag.
Sen söker jag efter någon. Den där någon som vi talar till i egen person, men som inte har ett ansikte och inte heller en själ. Någon har slarvat bort mina hörlurar. Någon har inte tvättat mina kläder. Någon har glömt att ringa snickaren. Någon har glömt boka taxi till morgonens tidiga resa. Någon, som även kallas Vem, bor väl i varje familj. Önskar jag kunde sätta dit hen.
Hur som helst. Imorgon kommer i varje fall någon hit och fixar skorstenen så att någon annan sen också kan sätta upp kakelugnen. Sen får vi se vem som får äran att sätta upp vårt kök.
Vitthem 