Och jag drabbas av helg när jag egentligen behöver vardag men njuter av tidiga mornar trots ledighetens möjlighet till en lång morgonstund. Sätter mig på den vackraste stol jag vet och insuper renoveringens frammarsch. Författar några ord utan att skriva ned dem då minnet bevarar beskrivningen av den känsla som infinner sig. Hur kan man glömma så fort hur det en gång var? En bräda mindre, en nyans vitare, en vägg större. Så lätt att glömma vilken förändring det är. Men jag påminner mig själv och ler. Njuter.
Vitthem 